
Lagerhållning i vård och omsorg är ett ledningsansvar
Våren 2020 saknade vården inte kunskap om smittskydd, men väl skyddsutrustning, handskar och andningsskydd i det läge då behovet var som störst. Många huvudmän visste dessutom inte hur mycket de hade, var det fanns eller hur länge det skulle räcka, och medan personal inom sjukvård och omsorg arbetade under brist konkurrerade regioner och kommuner om samma varor på en världsmarknad i kris.
Vi ska aldrig hamna där igen
Coronakommissionen konstaterade i sitt delbetänkande i december 2020 att äldreomsorgen var oförberedd och dåligt rustad när pandemin kom, och att bristerna dessutom var kända sedan tidigare (SOU 2020:80). Det är just den situationen som lagstiftaren nu vill förhindra.
Från och med 2027 är beredskap ett lagstadgat krav för både regioner och kommuner, med en månads normalförbrukning som utgångspunkt. Kraven sammanfattas i tabellen nedan, med hänvisning till SFS 2026:1804 och 2026:1805 samt förordningsmotiven Fm 2026:3 och Fm 2026:4:
| Regioner | Kommuner | |
|---|---|---|
| Gäller från | 1 januari 2027 | 1 juli 2027 |
| Nivå | Vad huvudmannen omsätter under en månad | Vad huvudmannen omsätter under en månad |
| Produkter | Läkemedel, medicintekniska produkter och personlig skyddsutrustning av förbrukningskaraktär samt livsmedel för speciella medicinska ändamål | Samma, men läkemedel som regionen tillhandahåller till kommunen enligt 12 kap. 4 § hälso- och sjukvårdslagen ingår inte |
| Undantag | Enskild produkt vid särskilda skäl, t.ex. produkter med särskilda säkerhetsföreskrifter | Enskild produkt vid särskilda skäl, t.ex. inkontinensmaterial och skyddsutrustning om de inte passar i ett månadslager |
| Dokumentation | Skäl och riskbedömning, och att vårdförmågan inte påverkas | Skäl och riskbedömning, och att vårdförmågan inte påverkas |
Produkter som förskrivits till en enskild patient, till exempel på recept eller med hjälpmedelskort, ingår inte i lagerhållningsskyldigheten. I praktiken innebär kraven att beredskap har gått från att vara en god intention till att bli ett ansvar som ska kunna redovisas, granskas och förklaras.
Ansvaret ligger hos den högsta ledningen
Kravet riktar sig till huvudmannen, det vill säga till regionen eller kommunen som helhet, och inte till någon enskild förvaltning eller funktion. Lagen pekar inte ut någon särskild nivå inom organisationen, men eftersom frågan berör så många verksamheter hamnar den i praktiken hos region- eller kommunstyrelsen, nämnderna och förvaltningsledningen, och det är också dit frågorna kommer om något går fel. Själva arbetet kan delegeras till MAS, förvaltningar, upphandling och beredskapssamordnare, men det finns tre skäl till att frågan ändå inte bör lämnas åt en enskild funktion:
- Frågan korsar organisationens gränser. Lagret berör såväl hälso- och sjukvård och äldreomsorg som ekonomi, upphandling, lokaler och logistik, och det är därför bara någon med mandat över alla dessa områden som kan äga frågan på riktigt.
- Den kostar. Varorna binder kapital, lagret tar utrymme i anspråk och arbetet kräver tid från förvaltningen, vilket innebär att det måste finnas utrymme för detta i budgeten.
- Den ska kunna redovisas. Om en kris skulle uppstå är det inte personalen som får frågan om varför hyllorna var tomma, utan de som hade ansvaret för att de skulle vara fyllda.
Så här kan styrelsen komma igång redan i vinter:
- Utse en ansvarig i ledningen som har mandat över samtliga förvaltningar och verksamheter.
- Avsätt resurser i budgeten för 2027, i form av kapital för varor, utrymme och tid.
- Begär en lägesbild minst en gång per kvartal som visar vad ni har, var det finns och när det går ut, vilket också signalerar att frågan följs upp och är viktig.
Ett lager ni inte har kontroll på är en falsk trygghet
En risk som är minst lika stor som att ingen bygger något lager alls är att man bygger ett, bockar av kravet och tror att saken är löst. Ett lager som ni inte kan lita på kan i värsta fall vara sämre än inget lager, eftersom det får er att sluta oroa er.
Ett lager kan se fullt tillräckligt ut på papperet och ändå svika när det verkligen gäller, till exempel av någon av följande anledningar:
- Produkterna har gått ut. Varor som köptes in en gång och sedan glömdes bort passerar sitt utgångsdatum utan att någon märker det, och det blir synligt först i det läge då de behövs.
- Produkterna finns inte där ni tror. Pallar har flyttats, förråd har tagits i anspråk för annat eller står kvar på en enhet som har lagts ned, och saldot i listan stämmer därför inte med verkligheten.
- Ingen vet totalen. Lager finns på enhetsnivå, hos olika förvaltningar, hos entreprenörer och i flera olika system, och därför kan ledningen inte svara på frågan "hur länge räcker lagret?" utan en tidskrävande sammanställning.
- Fel produkter, i fel mängd. Man lagrar ofta det som är enkelt att köpa i stora volymer snarare än det som verksamheten faktiskt förbrukar.
Den som ska kunna visa att lagret finns, fungerar och är rätt dimensionerat behöver därför ha tillgång till data som går att lita på, och inte nöja sig med en uppskattning som med viss möda går att försvara.
Utgångsläget visar att mycket arbete återstår: i Socialstyrelsens utvärdering av 2025 års beredskapsstatsbidrag (280 miljoner kronor till 276 kommuner) gick cirka 4 procent till inköp för lagerhållning, främst krislådor, vilket tyder på att många huvudmän har en bit kvar till ett lager som motsvarar en månads omsättning.
Tre exempel på hur det kan se ut
Exemplen nedan är påhittade, men de bygger på mönster som är vanliga i organisationer där förråden följs upp i kalkylark och på papper.
Det lager som var fyllt men inte användbart. En kommun redovisar 20 000 enheter av en förbrukningsprodukt i sitt beredskapslager och bedömer därmed att kravet är uppfyllt, men vid en genomgång visar det sig att 6 000 av enheterna går ut inom tre månader och att 3 000 uppges stå i ett förråd som ingen längre känner till. Det verkliga lagret uppgår alltså till 11 000 enheter och inte till 20 000, något som ingen hade upptäckt förrän nu.
Det lager som ingen kunde se. Två förvaltningar i samma region har var för sig köpt in samma produkt och har gott om den, medan en tredje förvaltning saknar den helt. Eftersom ingen ser helheten vet ingen heller att varor kan flyttas dit de behövs när bristen kommer, och samtidigt riskerar överskotten hos de två första att gå ut i onödan.
Den kris som kom en fredag. En leverantör aviserar ett leveransstopp, och ledningen behöver inom några timmar få svar på tre frågor: hur mycket vi har, var det finns och hur länge det räcker. Saknas gemensam och aktuell data tar det i stället dagar att svara, och svaret bygger då på telefonsamtal till enhetschefer, vilket i en kris är en tid som vi inte har.
Dual use: lagret som används varje dag
Dual use innebär att samma resurs tjänar två syften, i det här fallet både vårdens vardag och krisens behov. I praktiken betyder det att beredskapslagret inte är en reserv som ligger orörd i ett förråd, utan består av samma produkter som personalen använder varje dag och som fylls på i takt med att de förbrukas.
Ett lager som används på det sättet håller sig aktuellt av sig självt: personalen tar först det äldsta partiet, lagret fylls på löpande och utgångsdatum och nivåer bevakas hela tiden. Det är så lagstiftningen är tänkt att fungera, med utgångspunkt i en månads omsättning snarare än en månads reserv, och samma data och rutiner kan då tjäna båda syftena:
| I vardagen | I en kris | |
|---|---|---|
| Utgångsdatum | Produkter nära utgång används i verksamheten i stället för att kasseras | Ingenting i lagret har gått ut när det behövs |
| Överblick | Dubbla lager och överlager synliggörs, inköp styrs bättre | Ledningen ser totalen och kan omfördela snabbt |
| Saldo och plats | Personal hittar det de behöver utan att leta | Man vet var varje produkt finns och hur länge den räcker |
| Dokumentation | Underlag för budget, inköp och intern uppföljning | Underlag som visar att kravet uppfylls och varför undantag gjorts |
Beredskapen blir på så sätt en följd av hur vården redan arbetar och inte ett extra moment ovanpå ordinarie verksamhet, vilket dessutom är det ekonomiskt mest rimliga eftersom många av varorna ändå köps in och det som används hinner inte gå ut.
Alisa Ready: veta i stället för att tro
Alisa Ready är byggt för just den här uppgiften, att ge vård- och omsorgsorganisationer kontroll över sitt lager både i vardagen och i beredskapen, och för ledningen handlar det i första hand om tre saker.
Siffror ni kan lita på. Varje produkt är kopplad till en plats och ett utgångsdatum, och saldot uppdateras i takt med att verksamheten använder och fyller på, vilket gör att produkter som närmar sig sitt datum syns i god tid.
Överblick direkt. I stället för en sammanställning som tar veckor kan ledningen se lagret i realtid över både enheter och förvaltningar, och eftersom dubbla lager synliggörs går det också att följa upp vad som faktiskt räcker en månad.
Ett lager som arbetar i vardagen. Produkter som närmar sig utgångsdatum används i verksamheten i stället för att kasseras, och det är dual use i praktiken: samma system som gör er redo för en kris minskar också svinnet och underlättar arbetet en helt vanlig tisdag.
Ett system blir aldrig bättre än de rutiner som finns runt det, och därför är registreringen byggd för att gå snabbt i det dagliga arbetet, med scanning direkt i mobilen. Att uttag och inleveranser alltid registreras är dock en rutinfråga som ledningen äger, och verktyget finns där för att göra den enkel att följa.
Att komma igång ska inte behöva bli ett stort projekt:
- Ni kan importera ert befintliga underlag från Excel och behöver därför inte börja från noll.
- Systemet är så användarvänligt och intuitivt att personalen kommer igång direkt. Att det är byggt för just detta behov från början gör att det redan är anpassat.
- Alisa Ready fungerar med produkter från alla tillverkare och distributörer.
För IT och upphandling kan det vara värt att veta att data lagras säkert inom EU hos en nordisk molnleverantör och att ni äger den, att ingen patientdata lagras om ni inte själva väljer det och att öppna API:er gör det möjligt att koppla systemet till andra system.
När en granskning kommer, eller när krisen är ett faktum, kan ni direkt visa var lagret finns och vad det innehåller, eftersom ni redan vet det och därmed inte behöver lägga resurser på att ta reda på det först.
Sex frågor ni bör kunna svara på i dag
- Vem i den högsta ledningen äger frågan om lagerhållning, och har vederbörande mandat över alla förvaltningar och verksamheter?
- Hur stora mängder sjukvårdsprodukter har vi totalt, var finns de och hur länge räcker de? Kan vi svara på det inom en timme?
- Hur stor del av lagret har passerat eller närmar sig utgångsdatum?
- Vilka produkter har vi bedömt att vi inte ska lagerhålla, och är skälen dokumenterade?
- Kommer lagret kunna användas i den dagliga verksamheten, innan det passerar utgångsdatum?
- Vad kostar det att nå en månads omsättning, och finns pengarna i budgeten för 2027?
Om ni inte kan svara på någon av frågorna är det dags att agera nu, eftersom kravet gäller från 1 januari 2027 för regionerna och från 1 juli 2027 för kommunerna, och det tar tid att bygga upp ett lager som ni faktiskt kan lita på.
Våren 2020 visade vad som händer när vi inte vet vad vi har, och nu är det lag på att vi ska veta.
Vill ni se hur Alisa Ready ger er överblick och kontroll över lagret redan från start? Kontakta oss på alisamed.se.